Vi saknar vårt vår charmiga lilla Theo och undrar var han befinner sig egentligen..? Jag fick tröst av dikten jag läste vid gravsättningen, jag vill ge den vidare här:
Jag står på en strand
en sommarmorgon
jag ser hur en segelbåt breder ut dina segel
och styr mot havet
Jag står och tittar efter båten
tills den försvinner i horisonten
någon vid min sida säger:
...nu är den borta...
men jag svarar:
borta...nej!
det är bara vi som förlorat den ur sikte
båten finns kvar bortom vår horisont
I samma ögonblick
som vi säger:
...nu är den borta...
tar andra röster vid och säger:
...nu kommer den...
förf. okänd
1 kommentar:
Otroligt fin och passande dikt, en stor kram till alla Holmgårdarna och övriga inblandade som har gått igenom denna både ljusa och mörka historia.
Skicka en kommentar