En lugn stund efter cykelturen.
måndag 28 september 2009
fredag 25 september 2009
onsdag 23 september 2009
FW: Till fjälls i september
Vi sörlänningar litar på att Inlandsbanan leder oss till fjälls. När vi fått kontakt med Holmgårdarna tar Alex täten mot Fatmomakke per cykel.
/Lars Andesson
/Lars Andesson
kulis
bellman och en tysk satt och skröt
-det var jag som byggde alperna,sa tysken
-äh,det var väl inget,det var jag som slog ihjäl döda havet!
hahahahahahahahahahahHAHAHAHAHAHa!!!kul va!:)
hälsningar saga!
-det var jag som byggde alperna,sa tysken
-äh,det var väl inget,det var jag som slog ihjäl döda havet!
hahahahahahahahahahahHAHAHAHAHAHa!!!kul va!:)
hälsningar saga!
fredag 18 september 2009
torsdag 17 september 2009
På plats
I Grekland...Vi har vandrat i en by i bergen där andra körde jeep.. vi ställde vår vanliga bil.. vi åt vindruvor och fikon vid övergivna hus... mäktiga vyer som min mobil inte klarar....Barbro/Willis
tisdag 15 september 2009
Heaven on earth
Ännu en kanonmorgon . Gårkvällen avslutades med ett mäktigt norrsken. Lars tyckte att gårdagen aldrig kommer att kunna överträffas. Tyvärr är det jobb imorgon så den här fina dagen blir hemresa.
måndag 14 september 2009
Frukost
Idag stannar vi nog på fjället. Det är nästan helt vindstilla. det var frost i natt men campern är varm och go.
söndag 13 september 2009
lördag 12 september 2009
Fatmomakke
Fint väder. Saga steker svamp och vi kokar lingon. Lars och brita gillar lappland skarpt. Än så länge.
In memoriam - Stina
..."Fanja skriver (i ett brev) att sorg är en triangel som snurrar runt
i hjärtat med spetsar som rispar. Det gör fruktansvärt ont. Men
vartefter tiden går slits spetsarna ner mer och mer, och till sist har
triangeln blivit alldeles rund. Den fortsätter att snurra, men utan
smärta. Sorg är en process som tar tid. Hur lång tid det tar innan man
kan börja leva igen beror på många olika saker. På vilket stöd man har,
och vilka resurser. När man klarar av att se att glädjen över det man
/har/ en dag kommer att överskugga saknaden efter det man /inte har/.
När man klarar av att släppa taget om sorgen, då är triangelns spetsar
bortslipade, och kulan blir till en skatt i ens hjärta."
i hjärtat med spetsar som rispar. Det gör fruktansvärt ont. Men
vartefter tiden går slits spetsarna ner mer och mer, och till sist har
triangeln blivit alldeles rund. Den fortsätter att snurra, men utan
smärta. Sorg är en process som tar tid. Hur lång tid det tar innan man
kan börja leva igen beror på många olika saker. På vilket stöd man har,
och vilka resurser. När man klarar av att se att glädjen över det man
/har/ en dag kommer att överskugga saknaden efter det man /inte har/.
När man klarar av att släppa taget om sorgen, då är triangelns spetsar
bortslipade, och kulan blir till en skatt i ens hjärta."
/ur en bok av Unni Lindell
Marit
onsdag 9 september 2009
Hälsar på
Irma tvättar theos nalle och alex blåser bubblor. Vi gjorde några hand avtryck i sanden och bad afton bönen.
måndag 7 september 2009
Till Nils
Ratta in Steelheart och låten We all die young på spotify.
Den är så ruggigt bra, och vilken sångare!
Risk my soul, test my life.
For my bread.
Spend my time lost in space.
Am I dead?
Let the river flow.
Through my callused hands.
And take me from my own.
The eyes of the damned.
It makes my stomach turn.
And it tears my flesh from the bone.
How we turn a dream to stone.
And we all die young.
Yeah we all die young.
Tell me I know.
I lived so afraid.
And still we cry alone.
With words left unsaid.
Yeh it makes my stomach turn.
And it tears my flesh from bone to bone.
How we turn a dream to stone.
And we all die young
Den är så ruggigt bra, och vilken sångare!
Risk my soul, test my life.
For my bread.
Spend my time lost in space.
Am I dead?
Let the river flow.
Through my callused hands.
And take me from my own.
The eyes of the damned.
It makes my stomach turn.
And it tears my flesh from the bone.
How we turn a dream to stone.
And we all die young.
Yeah we all die young.
Tell me I know.
I lived so afraid.
And still we cry alone.
With words left unsaid.
Yeh it makes my stomach turn.
And it tears my flesh from bone to bone.
How we turn a dream to stone.
And we all die young
söndag 6 september 2009
Var är du Theo?
Vi saknar vårt vår charmiga lilla Theo och undrar var han befinner sig egentligen..? Jag fick tröst av dikten jag läste vid gravsättningen, jag vill ge den vidare här:
Jag står på en strand
en sommarmorgon
jag ser hur en segelbåt breder ut dina segel
och styr mot havet
Jag står och tittar efter båten
tills den försvinner i horisonten
någon vid min sida säger:
...nu är den borta...
men jag svarar:
borta...nej!
det är bara vi som förlorat den ur sikte
båten finns kvar bortom vår horisont
I samma ögonblick
som vi säger:
...nu är den borta...
tar andra röster vid och säger:
...nu kommer den...
förf. okänd
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)






