tanke

 

 

Blott en dag, ett ögonblick i sänder
vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min faders händer, skulle jag som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig ett faders hjärta, han ju ger åt varje nyfödd dag,
dess beskärda del av fröjd och smärta, möda, vila och behag.

Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära, han som heter både Kraft och Råd.
Morgondagens omsorg får jag spara, om än oviss syns min vandrings stig
"Som din dag, så skall din kraft ock vara", detta löfte gav han mig.

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla,
blott vid dina löften, Herre kär.
Ej min tro och ej den tröst förspilla, som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer, taga ur din trogna fadershand.
Blott en dag, ett ögonblick i sänder, tills jag nått det goda land.

 

Dethär var den första tanken som kom till mig i morse  och den gav mig lite tröst så nu hoppas jag att den ska kunna vara till tröst för er andra också.

 

Kram från May